Tatueringsdags

Ont det gör ont....

Jag är kanske dum i huvudet. Det gör ont då den blir ditpetad, ont när den läker. Fin är den dock. Undrar om jag börjar blir för gammal för dumma beslut som dessa?

Hur många dagar till jul?

NU har officiellt en botten blivit nådd. Eller i alla fall har vi ett nytt rekord. Sjuttonde september, dagen då våran lokala supermarket har satt upp skyltar som säger "Christmas is coming'. Come on, det finns ju Halloween att göra pengar på först!

Det värsta med London

Ja, lite click-bait skall jag väl få syssla med.

Det allra värsta är att komma till insikt att ungefär 230 dagar i året vara tvungen att höra på samma visa. Alla dar, rusningstrafik. Står en typ på perrongen och kör meddelanden i högtalarna.

Mind the gap, please.

Please mind the gap between the train and the platform.

Please stand behind the yellow line at all times.

For your safety and security, please remain behind the yellow line. 

Please let passengers off the train first, please let passengers off the train first. (Sägs alltid två gånger)

Please move right down inside the cars (and use all available space).

På alla stationer. Alla dar. Fyra gånger om dagen (jag byter tåg halvvägs).

Gåbbar

Jobbade till 18.30 (en timme över, as-stressigt på jobbet just nu), rusade till gymmet, tränade ashårt med min pt, duschade snabbt, torkade inte håret, småsprang till tuben i regnet, stod halva vägen, hade blivit lovad mat när jag kommer hem.

Kommer upp ur tuben några stationer hemifrån, får signal. 13 meddelanden om att vår matleverans inte hade linguine i sig, dom måste ha glömt det. Linguinen finns ingenstans, vad göra? Jag får förstås föreslå att kanske vi måste köpa linguine då? Ja, jag far in via butiken.

Kommer hem (jobba över, träna, regn, stå på tuben, extra sväng via butiken), går till köket och tar en titt på matleveransboxen. Första och enda grejen jag ser är linguine.

Försvarstalet? "I am very smart". Javisst javisst, upp till bevis kanske?