Rynkan

Jag har alltid sett mig själv som en person som inte faller för utseendepressen/ -hetsen. Men. Vi måste prata litet om den här lilla (massiva) rynkan jag har mellan ögonen. Arg-rynkan. Lärar-rynkan. Nu när jag inte längre är en bister lärartant utan en lugn och harmonisk kontorstant så vill jag BLI AV MED SKITEN! Ordet filler dök upp i huvudet på mig för en stund sedan. Skärpning krävs.

Nöjer mig med frissatid som jag lämpligt bokat in samma dag som jag ska på Bloody Mary-brunch. Är mycket stolt över mig själv och min organisationsförmåga.

Sett på stan

Innan jag flyttade till London hade jag en liten bild i huvudet hur folket är här. Inbillade mig att alla var office-snygga och sprang runt i högklackat och kotelomekko. Oj, så fel jag hade. Endast under de senaste sju dagarna har jag hunnit se och höra riktigt ordentligt mystiska grejs. 

Shorts och flip flops.

Turkost hår.

Bibelmummel på tåget.

Predikan om varför det borde finnas en islamisk stat eller hur det nu var.

"Die, EU, die!"

Tonårssvin som försöker smyga in så många bitch i sitt svammel som möjligt.

Största delen weirdos hittar man runt hörnet från mig, på Kilburn High Road *hett tipz*. Finns dock också hopp för mänskligheten - såg häromdagen en ung man som använde ett allmänt roskis. Seriöst! I gatusoparnas lovande land finns det i alla fall en hjälte som inte slänger sitt skräp på gatan.

Skånska nästa

Det är farligt att umgås med en massa svenskar. Uttryck jag helt på allvar använt den senaste veckan:

...det spelar väl ingen roll.

...pooosssitivt.

...oavsett vad som händer.

...naturligtvis

I dare you. Try it. Säg dem högt och hör hur fjantigt det låter. Förbenade svenskar och behovet av att städa upp svenskan för dem. För att citera mig själv dock: övar för fullt på skånskan så att alla svenskar kan förstå mig helt perfekt. Hehe.