Sjuk, ihjäljobbad och med en släng av hemlängtan. Då är det inte riktigt läget att ta ut allt vad storstaden har att erbjuda. Löste saken med att gå tidigare från jobbet, gå efter thai från kvartersrestaurangen och äta det i gott sällskap. Min kämppis David är nog en pärla (fast en tånttig en), nu har han också skaffat Tinder så vi har alltid mycket att avhandla.
Min empiriska livsundersökning har dock nog kommit till den slutsatsen att var jag än befinner mig, vad jag än gör så hör det till med en livskris alltid med jämna mellanrum. Det var ett par års ackumulerade livskriser som gjorde att jag hamnade i London, undrar vad nästa fina idé blir. Hoppas det är en bra en, som att börja boxning eller bågskytte. Bara att sätta igång.
